Hoppas ni kan läsa denna underbara dikt som jag hittade i min lokala tidning, Hallandsposten. Det var inte bara denna
artikel utan flera artiklar från härliga pensionärer som äntligen protesterar hur vi behandlar dem och på det sätt som vi förvarar många av dem. Jag skäms så hur vi i Sverige tar hand om de gamla! Vilken mat de får äta och hur många bara sitter och väntar på döden.
När/om jag blir riktigt gammal vill jag ha ett litet gym att få träna mina små muskler, god mat som doftar härligt och serveras på färgglada tallrikar. Jag vill inte sitta och lyssna på ungdomarnas musik eller teveprogram, jag vill lyssna på talböcker, den musiksmak som jag tycker om, mycket Björn Afzelius! Jag vill ha en hund att klappa, glada pensionärer runt omkring mig och en härlig doftande trädgård där jag kan rulla ut min röda rollator och njuta av fågelsång och mycket sol. Solen som jag dyrkar vill jag få uppleva i lagom doser som gammal tant med!
Läs Agda 91 års önskelista till tomten, tänk om den kan gå i uppfyllelse för henne och många andra. Jag behöver inga julklappar i år, låt Agda få i stället snälla tomten!
Hälsningar Lisbeth
Ps Klicka på artikeln så syns den bättre.
Bra och tänkvärd artikel. Det är fruktansvärt hur äldre behandlas i dagens Sverige. I ett land som anses vara ett av världens mest välbärgade länder, borde det vara en rättighet att som gammal behandlas med respekt och tacksamhet. I Venezuela, ett land som är betydligt fattigare än Sverige, visar det sig att personer som bor på ålderdomshem är betydligt mer nöjda än i Sverige. Där satsas det på musik, dans och utflykter till havet och naturen. I den mån kroppen orkar, finns det möjlighet till ett värdigt liv. Sverige måste tänka om, och först bör vi fråga oss själva hur vi själva vill bli behandlade som pensionärer?
SvaraRaderaKram dotter Anna
Jättekul att du har en blogg.
SvaraRaderaJag har börjat komma in i en rutin nu med jobb och barn. Och Ja man måste bara vara också. det försöker vi! Det är inte viktigt att städa, tvätta och diska först. Det är ju inte så att det försvinner ut genom dörren. Man hinner sitta och mysa med barnen en stund först;) Lillkillen kommer vi nog att ha mer huvudbry med än tösen. Han sitter redan med tex en liten kork till en penna och trycker på den rätt, var ska detta sluta.
Man blir både rädd och ledsen när man läser en sådan artikel(önskelista). Jag förstår att människor tynar bort när dom sitter så på ett hem.
Hälsa hela familjen!
Många kramar
erika med familj