Tavlan heter

Tala är silver men tiga är guld

efter Björn Afzelius låt. Under min blåa period lyssnade jag mycket på honom.

Ibland kan man läsa artiklar att utbrändhet inte finns. Jag vet att man kan sova i flera veckor, att hjärnan blir som bara mos och ingenting fungerar. Att texten bara flöt ihop och jag kunde inte läsa ur en bok, det var som en mardröm. Jag som jobbade som sekreterare kunde inte läsa längre. Ringde min läkare som sa att det kan bli så och att det måste få ta sin tid och att jag kommer att bli bra igen. Jag förstod ingenting och jag trodde inte att jag skulle bli bra igen. När jag tänker på den tiden så blir jag ledsen igen, det var som en hemsk mardröm och att jag inte orkade med familjen, hemmet gjorde så ont. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Kommer ihåg att min son sa "mamma köttfärssås och spagetti är gott men att få det fyra gånger på en vecka blir lite för mycket". Det var så ansträngande att läsa recept, hitta på nya saker. Tog så stor energi av mig.

Som tur var hade jag en bra läkare som sa till mig på skarpen att jag skulle ut och gå. Jag gick och gick, långa promenader i skogen med min lilla trogna hund. Jag hade en klok kurator som hjälpte mig och tipsade om talböcker, dessa talböcker öppnade en helt underbar ny värld för mig. Jag sov mycket och fick fokusera mycket på mig själv för att orka. Min läkare fick ut mig rätt snabbt i arbetslivet igen vilket kändes så jobbigt då problemet kom ifrån mitt jobb. Men det var klokt, hade han inte tvingat ut mig så hade jag nog inte kommit tillbaka på väldigt länge. Var sjukskriven deltid. Det var tufft, hjärnan var så trög och jag var så skör. Jag ville inte ha några tabletter, har alltid varit emot tabletter men min kloka läkare fick mig att förstå att ibland klarar man inte själv ut allt. Det var som en negativ spiral och jag fixade inte att bryta den själv. När jag var som längst ner då hjälpte verkligen dessa tabletter mig att få tillbaka lite energi. Det var som att hjärnan laddades av solenergi, melatonin. Jag kommer ihåg att jag satt på min systers sons konfirmation och började plötsligt skratta. Kändes helt fel och väldigt ovant, hade inte skrattat på så länge. Sitta och skratta på en konfirmation är ju lite galet men samtidigt var det så befriande och skönt.


Själen får hjälp av det goda samtalet Filosofen Sokrates

Tack alla ni som orkade med att ringa fastän jag aldrig orkade ringa tillbaka! Tack mina vänner som inte glömde mig, som stöttade mig och gav sådan värme till mig! Tack familjen att ni orkade med mig!

Tyvärr är det så att en del blir rädda när bland annat psyket drabbas, undviker en, orkar inte med att höra eller se. Det gjorde väldigt ont i början men det är bara att acceptera och nu känns det bra, jag vet nu vilka som är mina vänner och vilka jag vill träffa!

Jag blev sjuk i början på 2006. Nu är jag så mycket starkare i mig själv, ser möjligheter överallt och kan planera mitt liv rätt så bra. Nu skall jag snart baka spröda mandelmusslor, en hel månad före jul, jag kan verkligen planera mitt liv nu!

Soliga hälsningar (solen skiner faktiskt!)

Lisa